Svensk sportjournalistik i sitt esse

KRÖNIKA. Med den entusiasm som bara en nioåring kan besitta tryckte jag in den slitna kassetten i VHS-spelaren. Att jag redan hade sett innehållet minst 20 gånger gjorde heller inte entusiasmen mindre. Jag fick aldrig nog.

Men var det verkligen bara den totala hänförelsen och naiviteten hos ett barn som gjorde att jag om och om igen slog mig ner i soffan för att återuppleva fotbollsfesten från sommaren 1994?

Vi är många som får något nostalgiskt i blicken när vi tänker tillbaka på den sommaren. Inte nog med att den levererade en värmebölja som vi sällan får serverad nu i lite mer klimatkrisiga tider – Sveriges fotbollslandslag lyckades dessutom med den alldeles enastående bedriften att ta brons i VM i USA. Hur stort det egentligen var förstod jag givetvis inte då, jag tyckte nog mest det var spännande att få sitta uppe sent på kvällarna.

När mästerskapet sedan skulle sammanfattas i dokumentärt format var det Mats Nyström och Albert Svanberg som stod för regi och berättarröster. Två sportjournalister – dock inte helt utan talang för dramaturgi och berättarteknik skulle det visa sig.

Inledningen (som ni kan se nedan), med uppläsning av "I rörelse" av Karin Boye planterar direkt rätt förväntningar av vad som komma skall. Under krönikans gång leds vi sedan in i två parallella handlingarna, där det lilla svenska landslagets öde långsamt vävs ihop med den stora, maffiga helheten. Sveriges väg genom turneringen blir dessutom än mer spännande när hoppen mellan dessa ofta lämnar cliffhangers efter sig. I inledningen, när kommentatorn Bo Hansson utbrustit "Ravelli ut och missar.. totalt!" efter att Kamerun gjort 2-1, kastas vi till president Bill Clintons tal och den stora invigningsceremonin i Pontiac, Michigan. Att Sverige fixade 2-2, och kunde pusta ut, får vi vänta en stund till på att få veta. Såhär fortsätter det, in i det sista.

Dessutom finns det så många enskilda element som går att plocka ut. Den ifrågasatte gamle räven Ravelli, som tids nog får sin stora revansch i straffläggningen mot Rumänien. Då sparas det inte på slow motion, stämningsfull musik och andra dramaturgiska vertyg. Debutanterna Henrik Larsson och Pontus Kåmark, som direkt får sina elddop. Och Kennet Andersson, en lång, gänglig anfallare, och före VM i princip okänd för fotbollsvärlden, som lyckades göra fem mål och hamna på en delad tredjeplats i skytteligen.

Går vi till helheten, det stora perspektivet, så har vi divorna och världsstjärnorna Romario och Roberto Baggio. De introduceras i enskilda sekvenser, var för sig. Precis som i valfri actionrulle. De målas båda upp som komplicerade karaktärer, två individualister med en hel del gemensamt. Men ödet kommer att göra dem till antagonister. Tids nog kommer de att ställas mot varandra, och först då kommer det att avgöras vem som blir hjälten och vem som blir syndabocken.

Så – för att svara på frågan. VM-krönikan var, och är fortfarande, inte bara något fotbollstokiga ungar satte i system att se om gång på gång. Den är ett väl sammansatt konstverk, där verkligheten dramatiseras och återges på det mest rafflande och spännande sätt. Svensk sportjournalistik i sitt absoluta esse.

Hela VM-krönikan finns att se på Youtube, uppdelad på 10 delar. Klippet ovan är del 1.